Avgiftshöjning i BRF: när och hur mycket

Guide av arkitekterna på do ARK · uppdaterad 5 juli 2026

Få frågor väcker lika mycket känslor i en bostadsrättsförening som avgiften. Den är samtidigt föreningens viktigaste inkomst och medlemmarnas största återkommande boendekostnad. Att höja den är därför ett beslut som en styrelse sällan tar lätt på – men att skjuta upp en nödvändig höjning år efter år är oftast dyrare i slutänden. Den här guiden går igenom när en avgiftshöjning brukar behövas, vad som styr hur stor den bör vara, och hur ni kommunicerar den så att medlemmarna förstår och accepterar den.

Vi som skrivit guiden är arkitekter på do ARK i Helsingborg. Vi arbetar med fastigheter och underhåll till vardags, och vi har byggt verktyget Planbo för att hjälpa styrelser att planera sin ekonomi långsiktigt. Notera att vi inte är ekonomiska eller juridiska rådgivare – för frågor om just er förenings redovisning och beslutsordning bör ni alltid rådgöra med er förvaltare eller revisor.

Vad är årsavgiften och vad ska den täcka?

Årsavgiften – ofta betald månadsvis – är den summa medlemmarna betalar för att täcka föreningens löpande kostnader. Till skillnad från en hyra är avgiften inte satt för att ge vinst, utan för att få föreningens ekonomi att gå ihop. Den ska i normalfallet räcka till:

• Räntor och amorteringar på föreningens lån.
• Drift – värme, vatten, el, sophämtning, försäkring, förvaltning och skötsel.
• Löpande underhåll och avsättning till framtida större åtgärder.
• Taxebundna avgifter som fjärrvärme, vatten och avfall, vilka föreningen inte själv styr över.

När någon eller flera av dessa poster stiger snabbare än föreningens intäkter uppstår ett underskott som förr eller senare måste hämtas hem – och det sker nästan alltid via avgiften.

När behöver avgiften höjas?

Det finns inget krav på att avgiften ska höjas varje år. Men en avgift som legat helt still under lång tid är sällan ett tecken på en välskött ekonomi – oftare betyder det att föreningen tär på sitt sparande eller skjuter upp underhåll. Några typiska signaler på att det kan vara dags att se över avgiften:

• Räntan har stigit. När föreningens lån ska läggas om till en högre ränta kan räntekostnaden öka påtagligt. Det är en av de vanligaste orsakerna till avgiftshöjningar under senare år.
• Kostnaderna har sprungit ifrån intäkterna. Inflation och stigande taxor gör att drift och underhåll blir dyrare år för år, medan avgiften ligger kvar.
• Ett större projekt närmar sig. Ett stambyte, en fasadrenovering eller ett takbyte kräver antingen sparade medel eller nya lån – och båda vägarna påverkar avgiften.
• Underhållsfonden räcker inte. Om underhållsplanen visar att stora kostnader väntar men fonden är för tunn, behöver avsättningen – och därmed ofta avgiften – öka i tid.

Hur mycket bör ni höja?

Det finns ingen lagstadgad gräns för hur mycket avgiften får höjas, och det finns inget rätt svar som gäller alla föreningar. Rätt nivå avgörs av era faktiska kostnader ställda mot era intäkter – inte av vad grannföreningen gör. Två principer är däremot värda att hålla fast vid.

Den första är att små, återkommande justeringar oftast är lättare att bära än enstaka stora hopp. En avgift som räknas upp med en beskedlig andel i takt med inflationen känns sällan dramatisk, medan en förening som håller avgiften still i många år och sedan tvingas till en kraftig engångshöjning både skapar oro och riskerar att drabba medlemmar som köpt in sig med snäva marginaler. Att i storleksordningen följa den allmänna kostnadsutvecklingen är för många föreningar en rimlig utgångspunkt – men det är just en utgångspunkt, inte en formel.

Den andra principen är att höjningen bör vara underbyggd av en plan. När ni kan visa exakt vilka kostnader som stiger och vilka åtgärder pengarna ska räcka till blir beslutet både lättare att fatta och lättare att förklara. Här är underhållsplanen och budgeten era viktigaste verktyg – de förvandlar en känsla av att "det nog behövs mer pengar" till ett konkret underlag.

Kopplingen till underhåll och fond

En stor del av en förenings framtida kostnader är förutsägbara. Ni vet redan i dag att taket en dag ska läggas om, att stammarna har en begränsad livslängd och att fasaden återkommande behöver ses över. Poängen med att koppla avgiften till en underhållsplan är att kunna avsätta pengar jämnt över tid, i stället för att tvingas till en kraftig avgiftshöjning eller ett stort lån just det år en åtgärd infaller.

Det är här underhållsfonden kommer in. När planen visar när de dyra posterna infaller kan ni räkna baklänges och lägga undan ett jämnt belopp varje år. En förening som gör det slipper de plötsliga avgiftschocker som annars uppstår när ett stambyte eller en stor renovering kommer utan att kassan är förberedd. Hur underhåll och avsättningar redovisas i bokslutet hänger dessutom ihop med K3-regelverket – och exakt hur det ska bokföras är en fråga för er revisor eller förvaltare.

Så kommunicerar ni höjningen

En avgiftshöjning som medlemmarna förstår väcker långt mindre motstånd än ett belopp som dyker upp oförklarat på avin. Erfarenheten är tydlig: det är sällan själva höjningen som skapar oro, utan känslan av att inte veta varför. Några råd som brukar fungera:

• Var tidig. Berätta i god tid, gärna redan när budgeten tar form, snarare än att överraska med en avi.
• Var konkret. Förklara vad som driver kostnaderna – "räntan på vårt lån höjs vid omläggning nästa år" är mer begripligt än "kostnaderna har ökat".
• Koppla till nyttan. Visa vad pengarna går till och gärna hur höjningen hänger ihop med underhållsplanen. Medlemmar accepterar lättare en höjning som tryggar husets skick och deras eget boende.
• Sätt in beloppet i sammanhang. En höjning uttryckt både i kronor per månad och som andel gör det lättare för var och en att förstå vad det innebär.

När det gäller själva beslutsordningen – vem som fattar beslutet och hur det ska protokollföras – styrs det av era stadgar och av föreningslagstiftningen. Årsavgiften beslutas normalt av styrelsen, men kontrollera alltid era egna stadgar och rådgör med förvaltare eller revisor om ni är osäkra.