Radonmätning i bostadsrättsföreningar: regler, mätning och åtgärd

Guide av arkitekterna på doARK · uppdaterad 21 september 2026

Radon är en osynlig och luktfri gas som kan finnas i vilken byggnad som helst, och som på sikt kan utgöra en hälsorisk. För en bostadsrättsförening är radon ett av de områden där ansvaret vilar tydligt på föreningen, samtidigt som det är lätt att skjuta på. Gasen märks ju inte i vardagen. Den här guiden går igenom vad reglerna faktiskt säger, hur en radonmätning läggs upp i ett flerbostadshus, hur ni läser protokollet och vilka åtgärder som finns om halten visar sig vara för hög.

Vi som skrivit guiden är arkitekter på doARK i Helsingborg. Vi projekterar och besiktigar byggnader till vardags, och vi har byggt verktyget Planbo för att hjälpa styrelser att planera och underhålla sin fastighet på egen hand.

I korthet:

• Referensnivån är 200 Bq/m³ som årsmedelvärde i bostäder, lokaler dit allmänheten har tillträde och på arbetsplatser.
• Det är föreningen som fastighetsägare som ansvarar för att radonhalten hålls så låg som det är möjligt och rimligt, inte den enskilde medlemmen.
• En tillförlitlig mätning är en långtidsmätning i minst två månader under eldningssäsongen, med dosor från ett ackrediterat laboratorium.
• I ett flerbostadshus mäter man enligt Strålsäkerhetsmyndighetens metod i alla lägenheter med markkontakt och i ett urval av övriga lägenheter.
• Vilken åtgärd som är rätt beror på varifrån radonet kommer. Därför börjar allt med en mätning.

Vad är radon och varför är det farligt?

Radon är en radioaktiv ädelgas som bildas naturligt när uran och radium i berggrunden bryts ned. Gasen tränger upp ur marken och kan ta sig in i byggnader genom sprickor, otätheter i grunden och genomföringar. Den kan också komma från vissa byggnadsmaterial och i sällsynta fall från hushållsvatten. Eftersom radon varken syns eller luktar är mätning det enda sättet att veta hur det ligger till.

Hälsorisken handlar om lungorna. När radon och dess sönderfallsprodukter andas in under lång tid ökar risken för lungcancer. Strålsäkerhetsmyndigheten uppskattar att radon i bostäder orsakar i storleksordningen 500 lungcancerfall per år i Sverige, och att närmare 400 000 bostäder ligger över referensnivån. Risken är särskilt hög i kombination med rökning, och den byggs upp över många års exponering. Det är just därför det är värt att mäta och åtgärda i tid snarare än att vänta.

Var kommer radonet ifrån?

För att kunna åtgärda radon behöver ni veta varifrån det kommer. Det finns i huvudsak tre källor:

• Markradon. Den vanligaste källan. Gasen sugs in i byggnaden från marken under och runt huset, särskilt om det finns undertryck inomhus och otätheter mot grunden. Berör framför allt lägenheter i markplan och källare.
• Byggnadsmaterial. Så kallad blåbetong, en lättbetong baserad på alunskiffer, tillverkades i olika varianter mellan 1929 och 1975. Den har förhöjd radiumhalt och avger radon, och den ger dessutom gammastrålning. Finns materialet i stommen kan det bidra oavsett våningsplan.
• Hushållsvatten. Vatten från bergborrade brunnar kan innehålla radon som frigörs inomhus, till exempel vid duschning. Ovanligt för föreningar på kommunalt vatten, men värt att känna till om ni har egen brunn.

Ofta är det en kombination, och vilken källa som dominerar avgör vilken åtgärd som är rätt.

Vad säger reglerna om radon?

Radonreglerna finns på flera ställen, och det är lätt att blanda ihop dem. Så här hänger de ihop, förenklat:

• Referensnivån står i strålskyddsförordningen (2018:506) 3 kap. 6 §: 200 becquerel per kubikmeter luft inomhus i bostäder, lokaler som allmänheten har tillträde till och på arbetsplatser, uttryckt som årlig genomsnittlig halt.
• Fastighetsägarens skyldighet står i strålskyddslagen (2018:396) 3 kap. 6 §. I bostäder och lokaler dit allmänheten har tillträde ska fastighetsägaren vidta åtgärder så att radonhalten hålls så låg som det är möjligt och rimligt.
• Miljöbalken 9 kap. 9 § säger att ägaren ska vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra eller undanröja olägenheter för människors hälsa. En radonhalt över referensnivån brukar bedömas som en sådan olägenhet.
• Tillsynen över bostäder och allmänna lokaler ligger hos kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd. Den kan förelägga föreningen att mäta eller att åtgärda.

Det finns ingen paragraf som med de orden säger att en bostadsrättsförening ska mäta radon, och inget lagkrav på hur ofta mätningen ska göras. Men eftersom föreningen inte kan veta om halten är låg utan att mäta, är Strålsäkerhetsmyndighetens hållning att det är bostadsrättsföreningen som ansvarar för att radonmätningar utförs. I praktiken är en mätning alltså det enda sättet för styrelsen att visa att föreningen tagit sitt ansvar. Ett äldre allmänt råd från Folkhälsomyndigheten om radon inomhus är upphävt, så hänvisa inte till det i era underlag. Är ni osäkra på vad som gäller just er fastighet kan ni ringa kommunens miljöförvaltning, som ofta har goda råd att ge.

Så går en radonmätning till

En tillförlitlig mätning är en långtidsmätning. Den görs under eldningssäsongen, normalt mellan 1 oktober och 30 april, och pågår i minst två månader. Ni beställer mätdosor från ett laboratorium som är ackrediterat för radonmätning. Dosorna placeras ut i lägenheterna, ligger kvar under mätperioden och skickas sedan tillbaka för analys. Därefter får ni ett protokoll med uppmätta värden och ett beräknat årsmedelvärde per lägenhet.

Enligt Strålsäkerhetsmyndighetens metodbeskrivning bör det sitta minst två dosor per lägenhet, i minst två olika rum där man vistas mycket, till exempel sovrum och vardagsrum. I en etta placeras båda i samma rum. Dosorna ska inte ligga i kök, badrum eller direkt vid fönster och ventilationsdon.

Korttidsmätningar på ungefär en vecka finns och kan ge en snabb fingervisning, men de duger inte som underlag för att bedöma årsmedelvärdet eller för ett myndighetsbeslut. Vill ni kunna visa kommunen, en köpare eller en bank hur det ligger till är det långtidsmätningen som gäller.

Vilka lägenheter ska mätas i ett flerbostadshus?

Den vanligaste frågan från styrelser är om varje lägenhet måste mätas. Svaret enligt Strålsäkerhetsmyndighetens metod är nej, men urvalet är mer omfattande än många tror:

Några detaljer är lätta att missa:

• Urvalet räknas per huskropp med eget ventilationssystem. Har föreningen tre hus med var sitt ventilationssystem görs ett urval i vart och ett.
• Välj lägenheter med skäl. Lägenheter intill hisschakt och ventilationsschakt bör ingå, eftersom radon kan spridas uppåt den vägen. Detsamma gäller lägenheter där byggnadsmaterialet kan bidra, till exempel om ni misstänker blåbetong.
• Markkontakt betyder mer än bottenvåningen. En souterrängvåning eller en lägenhet med vägg mot jord räknas också.

Räkneexempel. En förening har ett hus med fyra våningar och 32 lägenheter, varav 8 på bottenvåningen i markkontakt. Då mäts alla 8 i markkontakt och minst 20 % av de 24 övriga, vilket avrundat blir 5 lägenheter fördelade så att varje våning är med. Det ger 13 lägenheter och ungefär 26 dosor. Priset per dosa ligger i storleksordningen några hundra kronor, så själva mätningen kostar ofta i storleksordningen tiotusen kronor för ett sådant hus. Kontrollera alltid aktuellt pris hos laboratoriet.

Praktiska råd när föreningen mäter

Den tekniska delen är enkel. Det som brukar krångla är logistiken i ett hus med många hushåll. Det här fungerar i regel bra:

• Beställ i god tid före 1 oktober. Då hinner dosorna komma och ni får hela eldningssäsongen på er.
• Informera medlemmarna skriftligt. Förklara varför föreningen mäter, var dosorna ska sitta och att de inte får flyttas, täckas över eller slängas. Be om kontaktuppgifter så att ni kan påminna när det är dags att samla in dem.
• Anteckna vilken dosa som sitter var. Dosornas nummer, lägenhetsnummer, rum och start- och slutdatum ska stämma med det ni rapporterar till laboratoriet.
• Beställ några extra dosor. Någon dosa försvinner nästan alltid vid flytt eller städning.
• Spara protokollet. Lägg det i föreningens arkiv tillsammans med energideklarationen och OVK-protokollen, så att nästa styrelse hittar det.

Så läser ni protokollet

Protokollet anger ett årsmedelvärde per lägenhet, beräknat ur mätperioden. Det är det värdet som jämförs med referensnivån 200 Bq/m³. Några saker att tänka på när ni läser det:

• Bedöm lägenhet för lägenhet. Ett snitt för hela huset säger lite. Ligger en enda lägenhet över referensnivån är det skäl nog för föreningen att utreda och åtgärda.
• Titta på mönstret. Höga värden bara i markplan pekar mot markradon. Förhöjda värden på alla våningar kan tyda på byggnadsmaterial eller på att radon sprids via schakt.
• Stor skillnad mellan två rum i samma lägenhet kan bero på att en dosa legat olämpligt. Fråga laboratoriet eller en radonkonsult om ni är osäkra.
• Värden strax under 200 är ingen garanti för framtiden. Halten kan ändras när ventilationen, uppvärmningen eller grunden ändras.

Vem ansvarar för radon i en BRF?

Föreningen äger fastigheten och ansvarar för att radonhalten hålls så låg som det är möjligt och rimligt. I praktiken innebär det att styrelsen bör känna till radonhalten i byggnaden och åtgärda om den ligger över referensnivån. Det är inte något den enskilde medlemmen ansvarar för på egen hand, även om medlemmen behöver ge tillträde till lägenheten för mätning och åtgärd enligt de regler som gäller för tillträde i stadgarna och bostadsrättslagen.

Gränsdragningen mellan föreningens och medlemmens ansvar kan i vissa fall bli en fråga i sig, till exempel om en medlem har byggt om och påverkat ventilationen. Läs mer om stadgar och underhållsansvar i BRF och stäm av med er förvaltare när det är oklart.

Lokaler i föreningens hus

Hyr föreningen ut lokaler gäller referensnivån där också. För en arbetsplats är det arbetsgivaren, alltså ofta hyresgästen, som ansvarar för radonhalten på arbetsplatsen och som ska anmäla till Strålsäkerhetsmyndigheten om referensnivån överskrids. Är lokalen dessutom öppen för allmänheten, till exempel en butik, har föreningen som fastighetsägare ett eget ansvar enligt strålskyddslagen. Samtidigt är det föreningen som äger huset och ofta den som kan göra något åt orsaken. Ett klokt sätt är att ta med lokalerna i föreningens mätning och reda ut i hyresavtalet vem som gör vad om halten är för hög.

Åtgärder när halten är för hög

Vilken åtgärd som är rätt beror på radonkällan. Det är därför en radonkonsult först utreder hur gasen tar sig in innan något byggs. Översiktligt:

Förbättrad ventilation hänger tätt ihop med hur ert system fungerar och sköts. Läs gärna mer om FTX-ventilation och om OVK-besiktning, som är den lagstadgade kontrollen av ventilationen. Står ni ändå inför att gräva runt huset kan det vara värt att låta radonkonsulten titta på om något går att samordna, se guiden om dränering.

Kostnaden varierar kraftigt med källa, hus och antal huskroppar. Det kan röra sig om allt från enklare justeringar av ventilationen för några tusenlappar till radonsug, som för ett flerbostadshus ofta hamnar på tiotusentals kronor eller mer per huskropp. Ta in offert för er fastighet innan ni budgeterar. Något statligt radonbidrag går inte längre att söka.

Efter en åtgärd görs en ny långtidsmätning i samma lägenheter för att bekräfta att halten faktiskt gått ned under referensnivån. Radon är alltså inte ett engångsprojekt utan något ni behöver följa upp.

Radon vid ombyggnad och renovering

När föreningen bygger om finns det två skäl att tänka på radon. Det första är att byggreglerna ställer krav: enligt Boverkets föreskrifter (BFS 2024:8) får årsmedelvärdet av radon inte överstiga 200 Bq/m³ i utrymmen där människor vistas mer än tillfälligt, och vid en ändring gäller kravet för den ändrade delen, med de anpassningar reglerna tillåter. För projekt som under övergångstiden valt de äldre reglerna i BBR gäller motsvarande krav där.

Det andra skälet är praktiskt. Ett nytt ventilationssystem, täta nya fönster, ett byte av uppvärmning eller en inredd källare kan ändra radonhalten, både uppåt och nedåt. Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar därför en ny mätning efter byggåtgärder som kan påverka radonhalten. Att inreda en källare till bostad eller lokal är ett typiskt fall där frågan bör finnas med redan i projekteringen.

Radon, energideklaration och försäljning

Energideklarationen ska enligt lagen om energideklaration för byggnader ange om radonmätning har utförts i byggnaden. Det är en uppgift om att mätningen är gjord, inte om vilket värde den gav. Uppgiften syns för den som läser deklarationen, och en tom rad väcker ofta frågor. Läs mer i guiden om energideklaration för BRF.

Vid en försäljning av en bostadsrätt frågar köpare och mäklare allt oftare efter radonvärden. Kan styrelsen visa ett aktuellt protokoll från en långtidsmätning blir det en fråga mindre, och det signalerar en förening som har ordning på sin fastighet.

Checklista för styrelsen

1. Ta reda på om och när radon senast mättes, och leta upp protokollet.
2. Saknas mätning, eller är den äldre än ungefär tio år eller gjord före en större ombyggnad: planera en ny långtidsmätning till kommande eldningssäsong.
3. Gör urvalet enligt Strålsäkerhetsmyndighetens metod och beställ dosor från ett ackrediterat laboratorium.
4. Informera medlemmarna och för en lista över vilka dosor som sitter var.
5. Gå igenom protokollet lägenhet för lägenhet. Ligger något värde över 200 Bq/m³: anlita en radonkonsult för att utreda källan.
6. Besluta om åtgärd, genomför den och gör en kontrollmätning.
7. Arkivera protokollen och lägg in nästa mätning i underhållsplanen.

Radon i underhållsplanen

Radon passar väl in i föreningens långsiktiga planering. Det finns inget lagkrav på hur ofta mätningen ska göras, men Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar en ny mätning efter omkring tio år och efter byggåtgärder som kan påverka halten. En radonmätning blir därmed en återkommande kontrollpunkt på samma sätt som OVK, och en eventuell åtgärd en post som bör budgeteras. Läs också om andra återkommande kontroller i fastigheten.

Genom att lägga in radonmätning och eventuella åtgärder i underhållsplanen säkerställer ni att frågan inte glöms bort när styrelsen byts ut, och att pengarna finns avsatta när det är dags. I samma genomgång är det värt att se över andra miljö- och hälsofrågor i äldre hus, som asbest.